Spökflickan på bussen tittade på mig

Det var en tidig morgon, jag satt på bussen på väg mot jobbet. Vid en hållplats steg det på tre kvinnor. De gick förbi min plats och pratade ganska upprört på ett språk jag inte förstod så jag sneglade bakåt för att se. Då upptäcker jag en liten flicka med enorma mörka ögon som tittar direkt in i mina.

Hon verkar vara nära sin mamma, men tittar fram då och då. Jag blir förvånad över att ingen av kvinnorna verkar ta någon notis om henne. Det här var på vintern, men det såg ut som att flickan var sommarklädd. Det var svårt att se eftersom hon såg ut att försvinna då och då. Men jag var säker på att det var ett levande barn.

När kvinnorna skulle gå av och de passerade min plats så tittade flickan på mig med genomträngande blick och försvann. Då insåg jag att det var en liten spökflicka jag sett. Jag ville bara ropa till de andra som satt på bussen: ”Såg ni flickan? Såg ni flickan?”, men besinnade mig.

Gunilla

LÄS ÄVEN: Mediet Benny: "Ofta är det rädsla som stoppar oss från att möta Andra sidan"

Pappa hjälpte mig att hitta skruvarna

Ett par månader efter pappas död skulle jag hjälpa mamma att sätta tillbaka några lampor på fasaden på huset som pappa hade tagit ner när han målade huset.

Armaturen satt fast på huset och jag hade själva lampan, men jag hade inga skruvar. Tänkte först att jag skulle åka till en bygghandel för att köpa nya skruvar men då hade jag fått koppla ur elen för att kunna ta ner armaturen.
Jag går in i pappas garage där det är grejer överallt, han hade säkert koll men för en annan var det kaos. Skåp, bänkar och hyllor fyllda med grejer, verktyg, pytsar, burkar överallt. Jag behövde tolv skruvar.

Jag funderade på vilken typ av skruv jag behövde, tog ett djupt andetag och tänkte att detta kommer ta tid. Jag säger högt: ”Pappa, nu får du hjälpa mig” och tar en låda på måfå mitt i röran. Hinner tänka att jag kanske skulle börja lite mer systematiskt men det behöver jag inte. I lådan ligger tolv skruvar i precis rätt storlek. Tack, älskade pappa!

LÄS ÄVEN: Bankmannen Fredrik fick ett andligt uppvaknande

En liknande händelse inträffade strax efter min farfars död. Vi höll på att gå igenom hans grejer hemma hos honom och skulle iväg med saker till soptippen. I kommunen han bodde hade alla hushåll ett kort för att komma in där. Farfar hade varit väldigt ordningsam men med åldern, han blev 98, blev det lite snurrigare i hans huvud. Så saker kunde ligga precis var som helst.

Vi pratade om hur vi skulle göra och mamma sa högt: ”Men Tore var har du lagt kortet?”, samtidigt som hon lyfte bort en del av en stor hög med tidningar som låg på köksbordet. Där låg kortet. Hade hon tagit en tidning över eller under hade vi missat det. Jag har varit med om fler saker men dessa två är så tydliga. Tänker på dem ibland med kärlek och en varm känsla i kroppen, jag vet att både pappa och farfar har lite koll på mig.

Anna

Skicka in din berättelse till oss

Har du varit med om något oförklarligt? En upplevelse som gjort dig övertygad om att andevärlden finns? Skriv till oss och berätta via: www.tidningennara.se/lasarberattelser

De berättelser som publiceras i tidningen Nära belönas med en gåva från tidningen Näras shop: www.dintidning.se/narashop