Vinden viner över det böljande landskapet på Österlen i Skåne. Strax utanför Tomelilla ligger den vilsamma gården Bäddar och ängar. Hit kommer andliga utövare från hela landet för att hålla retreats, kurser och workshops. Det är lätt att förstå platsens popularitet. Den vackra yogasalen med sitt ståtliga fönster tycks ha en magnetisk dragningskraft på dem som längtar efter att sakta ner och lyssna inåt.

Just den här helgen är det Amanda Althén och Marcela Diaz som håller kvinnoretreaten ”Helig eld”. En helg ägnad åt att landa, lyssna inåt och tillåta alla sina känslor att ta plats.

Vacker miljö, levande ljus, vilsam musik och lugnande dofter. På Bäddar och ängar på Österlen får alla sinnen njuta. Foto: Marcela Diaz

Stämningen infinner sig redan på parkeringen. Kramar utbyts, trots att vi är främlingar för varandra, och någon säger: ”Vi kommer ju snart att komma nära varandra, så det är lika bra att du får en kram redan nu.” En del har deltagit i retreats tidigare, för andra är det en helt ny upplevelse.

Innan programmet startar får vi checka in på våra rum. En vacker kristall hänger på nyckeln till rum nummer 10. Härinne är inredningen vilsam, men inte avskalad. Varma toner möter naturmaterial, och i sängarna vilar lakan av ekologisk bomull.

Det fanns gott om tid att landa i alla känslor med en varm kopp te. Foto: Sofie Johansson

Värmande kakaoceremoni

Amanda och Marcela välkomnar oss in i salen med det vackra fönstret. Rök från palo santo sveps över oss när vi kliver innanför dörröppningen, och stämningsfull musik spelas i högtalarna. En vas med vildvuxna växter omges av orakelkort i en cirkel. Det är dags för öppningsceremonin. En kristall skickas runt, och vi uppmanas att lyssna med full närvaro utan att avbryta den som håller i kristallen.

Min blick sveper över kvinnorna i alla åldrar, och jag har ingen aning om vad jag ska få uppleva de kommande dagarna.

Efter en kort presentation bjuds vi in till en kakaoceremoni. Amanda berättar om hur ceremonin går till och guidar oss sedan att andaktsfullt smaka drycken.

Yogaklasser som alla kan följa med i, en tillåtande stund att landa i kroppen. Foto: Marcela Diaz

Jag blir förvånad över hur mycket jag faktiskt smakar när jag gör det med total närvaro. Och att det faktiskt känns som att något händer i bröstet, kring hjärtat, vilket är syftet med ceremonin.

Efteråt, när vi får ta del av den vegetariska middagen som kocken Martina lagat i helgens eldtema, förundras jag över hur mycket och gott allting smakar. Det känns som att den kvarvarande närvaron från ceremonin får allting att smaka så mycket mer än när jag vanligtvis kastar i mig maten samtidigt som tankarna snurrar.

Amanda Althén. Foto: Sofie Johansson

Life Force Activation

Nästa session är LFA – Life Force Activation – en andlig teknik med syfte att aktivera livskraften inom oss. Vi lägger oss på yogamattorna och blundar. Filtar och kuddar omsluter oss för att vi ska ligga så bekvämt som möjligt. Vi får veta att alla känslor är tillåtna, och att vi ska släppa taget och göra vad vi känner för: dansa, skratta, sjunga, gråta, skrika.

Amanda kanaliserade helande energi. Foto: Marcela Diaz

Hög, kraftfull musik spelas, och vi rycks med i känslan av att få vara precis som vi är. Det är kraftfullt och mäktigt att få släppa fram sina känslor i grupp.

Inför kvällen bjuds vi återigen in i yogasalen, i pyjamas om vi så vill. Det har blivit dags att låta kroppen varva ner inför nattens sömn. Amanda leder en och en halv timme yin yoga, och när klassen är slut går jag med halvslutna ögon till mitt rum och sover som ett barn hela natten.

Amanda och Marcelas energier kompletterar varandra och bildar en kraftfull duo. Foto: Sofie Johansson

Morgonen inleds i tystnad

Inför morgondagen har vi fått veta att vi ska inleda den i tystnad. Jag möts av ett vänligt ansikte, och det kommer ett spontant ”god morgon”. En stillsam gest påminner mig om tystnaden, och jag återgår till närvaron och stillheten.

Amandas morgonyoga tillät kroppen att vakna på ett mjukt och kärleksfullt sätt. Foto: Marcela Diaz

Vi väcker kroppen med yoga, men på ett helt annat sätt än vad jag är van vid. Det finns inga instruktioner för vilka positioner vi ska göra, utan vi ombeds i stället att följa kroppens intuitiva signaler och utföra de rörelser våra kroppar längtar efter.

Jag förundras över hur kravlöst och tillåtande det känns att låta kroppen, i stället för huvudet, guida. Klassen avslutas med en vilsam yoga nidra.

Stark samhörighet i gruppen

Jag sätter mig med en kopp te och avnjuter den vällagade frukosten, medan jag förundras av känslan som sprider sig inom mig. Det känns som att mitt inre är klätt i bomull.

Att inte veta vad som väntar mer än nästa klass är otroligt befriande och bjuder in till närvaro – en stor kontrast till vardagens ”to do-listor”.

Marcela Diaz. Foto: Sofie Johansson

När nästa klass presenteras är det återigen dags för energiaktivering. Denna gång spelas låtar kopplade till Moder Jord, och jag får kraftfulla bilder i mitt inre, kopplade till vårt ursprung, skogen och våra förfäder.

Efter den 90 minuter långa aktiveringen känner jag mig känslomässigt tömd. En befriande känsla. Delningskristallen skickas runt, och flera delar tankar, känslor och erfarenheter kring moderskap på olika sätt och ur olika perspektiv.

Delningen är stark, men också trygg. Vi vet så lite om de ytliga saker man oftast tar reda på när man träffar nya människor, ändå upplever jag en stark samhörighet med resten av gruppen.

Den vegetariska maten följde retreatets tema och speglade elden i färger. Foto: Marcela Diaz

Väck din inre gudinna

Till nästa övning förstärks vår känsla av samhörighet och tillit ytterligare, då det är dags för ”eye gazing”. Jag vänder mig till kvinnan bredvid mig och ombeds att titta in i hennes vänstra öga i en minut. Det är 60 sekunder av närvaro som framkallar starka känslor hos oss båda. Inga ord har yttrats, men jag känner så otroligt mycket för henne.

När jag senare landar på mitt rum får jag en stark känsla av att jag vill ge henne en kram. När jag kommer ut från mitt rum möter jag henne vid tebordet.

Citrin och ametist för energi och andligt uppvaknande. Foto: Sofie Johansson

– Jag fick en så stark känsla av att jag ville krama dig, säger hon som om hon läst mina tankar.

Till nästa klass ombeds vi att ta med våra anteckningsböcker. Marcela guidar oss med trygg hand in i en ceremoni där det blivit dags att släppa taget kring saker som hindrar oss från att leva fullt ut, och istället bjuda in det vi längtar efter.

Innan kvällens middag serveras ska vi plocka fram våra inre gudinnor. Vi klär oss i våra finaste kläder, sminkar oss, pryder oss med glitter och ansiktssmycken och släpper alla spänningar när vi dansar in natten.

Ett systerskap bildas

Under den tredje dagen möts vi i en sista energiaktivering innan det är dags att skiljas åt. Jag får en tydlig inre bild: Jag ser kvinnor stå i en cirkel, de håller inte varandra i händerna utan över handlederna. För mig är det en kraftfull bild av vad dessa dagar har resulterat i. Vilka svårigheter vi än går igenom, så finns det en enorm styrka att hämta i varandra. Kanske inte på det sätt vi vanligtvis finns där för andra, utan på ett djupare, själsligare plan där ord känns överflödiga.

Bilden som blev så stark under helgens sista klass. Foto: Marcela Diaz

Jag delar min inre bild med resten av gruppen. Efter att klassen avslutats kommer Marcela fram till mig och visar en bild på sin telefon. En bild hon nyligen tagit som visar kvinnor som håller varandra över handlederna. Jag ryser och nickar – det är exakt den bilden jag såg i mitt inre.

När det är dags att lämna fridfulla Bäddar och ängar gör jag det lätt chockad över hur mycket känslor man kan uppleva på några få dagar. Men framför allt lämnar jag platsen med en ny upplevelse; att det känns som att mitt inre är klätt i bomull. Tacksamhet jag känner, är en av de starkaste jag upplevt.

Det här är Marcela

Ålder: 35 år.
Bor: I Vasastan, Stockholm.
Gör: Egenföretagare inom holistisk hälsa, space holder och fotograf .
Intressen: Dans, rörelse, fysisk aktivitet, kroppen i samspel med detta.
Det här är andlighet för mig: Att vara i närvaro med livet i sig, att uppleva allt precis som det är och låta alla känslor få finnas, känna dem och uppleva dem genom kroppen.
Hemsida: http://soulfulmarcela.se
Kontakt: soulfulmarcela@gmail.com
Instagram: _marceladiaz

Det här är Amanda

Ålder: 37 år.
Bor: Utanför Sölvesborg tillsammans med man, tre barn och djur.
Gör: Driver Frihetsateljén,håller
yogaklasser, kvinnorcirklar, healing och intuitiva coachande samtal.
Intressen: LIVET. Det som får mig att känna mig levande.
Det här är andlighet för mig: Att leva I närvaro och I samspel med livet, att se och känna alla känslor.
Kontakt: Instagram - @amanda.althen , @frihetsateljen
Mejl: amanda.althen@gmail.com

7 frågor till Amanda & Marcela

Amanda, som bor i Sölvesborg, och Marcela, som finns i Stockholm, träffades på en yogautbildning för fyra år sedan. Sedan dess har de pratat om att skapa tillåtande, heliga retreats för kvinnor. Nu har deras dröm gått i uppfyllelse.

1. Hur skulle ni beskriva varandra?

– Marcela är rå, kvinnlig och rak, säger Amanda. Du har intensitet och pondus, man lyssnar på dig. Du är även sensuell, sexuell och direkt i dina ordval.

– Amanda är moderlig, säger Marcela, rak, jordad, envis. Du får din röst hörd på ett mjukt och varmt sätt. Du har en gåva att väva in livet i poesi, i ord och i det du gör. Man känner sig väldigt omhändertagen och sedd med dig.

2. Vad ledde er in på den sökande vägen?

– Det var min mamma som bjöd in mig på den resan, berättar Marcela. Jag var deprimerad som tonåring, så hon startade och höll i en tjejgrupp för att vi skulle lära oss älska oss själva.

– Jag hade en traumatisk tonårstid, säger Amanda. Det var som att kroppen stängde in alla känslor, och så sipprade det ut som panikångest. Sedan fick jag barn och blev hemmaförälder och har läkt i mammarollen. Jag insåg att det var en period då jag skulle börja ta hand om mig själv. Jag började meditera varje dag, hittade yogan, och sedan är det som att när man börjar följa sin egen väg – det som är jag – då händer saker automatiskt. Man träffar rätt människor och det ena leder till det andra.

3. Vad ger det här er, att hjälpa andra?

– Allt, säger Amanda. Att få se vad det här ger andra, att få vara den som skapar det och få se det i andra – det betyder allt!

– Eftersom vi båda har erfarenhet av psykisk ohälsa, så vet vi hur det är att vara i det. Jag älskar att få hålla, finnas där och läka. Jag gillar mixade grupper, men det är så starkt att se just kvinnor växa.

– Det finns så mycket osanning i samhället, flikar Amanda in. Att få visa vägen och inspirera till en annan sanning – sin egen – det är så stort. Att få möta sig själv, det är inte farligt att göra det.

4. Vad hade ni för intention med den här helgen?

– Det var att skapa gemenskap, kraft, systerskap, hitta sin feminina röst, plocka fram alla inre gudinnor, den unika essensen, säger Amanda. Att våga vara i kontakt med sitt inre, och mötas därifrån. Inte mötas utifrån våra programmeringar.

5. Hur sammanfattar ni de här dagarna?

– Det går inte, det kommer att ta flera dagar innan jag kan sätta ord på det här. Energin av allt – platsen, allt, alla delar, alla sessioner, människorna, maten. Att alla har gett av sitt hjärta och delat, det är inte en självklarhet. Men det visar att vi alla är människor.

6. Vad drömmer ni om?

– Att få möta ännu fler människor, säger Amanda.

– Att få fortsätta göra det jag gör, med frihet, säger Marcela.

7. Vad är andlighet för er?

– Jag skulle säga att det är personlig utveckling. Alla har vi vår egen sanning, och tar du ansvar för ditt eget mående har du möjligheten att måla din egen duk. Det är djupt kopplat till intuitionen, vår egen inre röst, säger Marcela.

– Det är kontakten med allt, kontakten med naturen. Allt är sammanlänkat. Livet blir så himla rikt när man känner att det finns så mycket mer, säger Amanda. Andlighet är att hoppa in i forsen. Är man öppen kommer det att komma tecken på olika sätt. Jag känner inte att jag måste veta saker. Om jag får ett tecken, så mår jag bra av det, men jag måste inte veta allt.

– Det här med att hålla ceremoniellt space, det heliga, det är så borttappat. Det är inget nytt, men det är något vi behöver hitta tillbaka till.