Han tog en bägare och efter att ha tackat Gud gav han den åt lärjungarna och sa: ”Drick av det allihop, för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse.”
Så beskrivs det i Matteusevangeliet att det gick till under den sista måltiden, den som Jesus hade med sina tolv lärjungar i Jerusalem. Den där kvällen, innan han blev förråd, gripen och bortförd.
Vad som hände med Jesus efter gripandet känner vi väl till, men vad som hände med bägaren vet vi mindre om. Däremot har det skapats mängder av legender, sagor, operor, filmer och datorspel om denna bägare. Berättelser uppdiktade och berättade under århundradena.
Läs även: Häxprocesserna i Stockholm: Läkekunniga kvinnor brändes på bål
Heliga graalen i Spanien
Därför kan det kanske kännas överraskande och en smula overkligt att man idag, över tvåtusen år efter Jesu sista måltid, faktiskt kan betrakta denna mytomspunna bägare i ett kapell i östra Spanien. I alla fall en som av Vatikanen är officiellt deklarerad som den äkta varan.
Men kan den verkligen vara äkta? Om vi utgår från att Jesus faktiskt har existerat och gått på denna jord, kan det vara samma bägare som han höll i sina händer och bjöd lärjungarna att dricka ur? Samma bägare som jagats och åtråtts för sina övernaturliga krafter och som bland annat hävdats kunna ge evigt liv? Hur kan man veta och hur hamnade den i så fall i Spanien av alla ställen?
Äkta eller ej, arkeologin har oavsett fastslagit att ovandelen härstammar från orienten från vår tideräknings början. Foto: TT
Graalen gömdes i Glastonbury
Det finns många legender om bägarens öde efter den sista måltiden. Men två av dem är särskilt ledande. Den ena gör gällande att en av Jesus hemliga lärjungar, Josef från Arimatea, samlade upp Jesus blod efter korsfästelsen just i denna bägare. Kan han kanske till och med ha varit med vid den sista måltiden och därför hade bägaren inom räckhåll?
Josef av Arimatea var enligt Bibeln en framstående medlem av det judiska rådet Sanhedrin. Han ska ha varit en välbärgad man som lämpligt nog hade en egen ny grav i närheten av Golgata, där Jesus korsfästes. Så enligt evangelierna bad Josef av Arimatea romarna om att få Jesus kropp för att begrava den.
Läs även: Vandra El Camino: Råd till dig som vill finna dig själv på leden
Han tog ner den från korset, samlade hans blod i bägaren från måltiden (detta hävdas inom den kristna traditionen men nämns inte i Bibeln), svepte kroppen i linne och lade den i sin egen nygjorda klippgrav.
Efter Jesu uppståndelse ska samme Josef ha tagit med sig bägaren och rest med den till Somerset i England, för att sprida Kristi ord. Närmare bestämt till en kulle vid namn Glastonbury Tor. Här hävdas att Josef placerade
den i en gömd kammare under kullen.
Det sägs även att Josef grundade en kristen gemenskap här som senare utvecklades till Glastonbury Abbey.
Flyttades graalen av Tempelriddare?
Denna legend har gjort att människor än idag dras till platsen i hopp om att hitta den gömda bägaren, kalken, eller graalen som den också kallas. Forskare och amatörhistoriker har studerat Glastonburys historia och eventuella kopplingarna till graalen och Josef av Arimatea. Även om det inte finns några bevis för att den är begravd i Somerset, fortsätter många människor att fascineras av legenden och de mystiska kopplingarna till platsen.
Men kanske har den faktiskt varit nedgrävd i Somerset och sedan blivit förflyttad av Tempelherreorden? En variant av legenden berättar nämligen att bägaren fördes från England till Spanien av dem.
Tempelherreorden, en kristen riddarorder under medeltiden, hade bland annat som uppgft att förvara den heliga graalen och andra heliga artefakter och beskydda dem från förföljelse. När orden upplöstes på 1300-talet sägs det att den heliga graalen fördes till Spanien för att i stället förvaras i säkerhet där.
Korsriddarna hade bland annat som uppgift att förvara och beskydda bägaren. Foto: TT
Petrus tog graalen till Rom
En annan legend som är mer historiskt underbyggd hävdar att lärjungen Petrus tog hand om bägaren och tog med den till Rom. (Kanske av dåligt samvete efter att ha förnekat att han kände Jesus de där tre gångerna innan tuppen gol?).
Enligt den katolska traditionen var det Petrus som etablerade den första kristna församlingen i Rom. Han anses vara den första påven och ska där ha använt den heliga kalken under nattvardsgudstjänsterna, liksom efterföljande påvar fram till Påven Sixtus den II (200-258 e Kr).
Läs även: Du kan vara ett stjärnfrö – från en annan planet
Men där uppstod en besvärlig tid för de kristna i Rom, den så kallade Förföljelsen av Valerianus. Regerande Kejsar Valerianus I (257-260 e.Kr) införde här ett förbud mot kristna möten och gudstjänster, samt krav på att kristna skulle offra till de romerska gudarna. Under förföljelsen arresterades och avrättades många kristna, och deras egendom konfiskerades.
Påven Sixtus II var en av dem som rök först. Men hos påven fanns även diakonen Laurentius (senare Sankt Laurentius) och denne man lyckades rädda den heliga kalken från konfiskering.
Diakon räddade bägaren
Som diakon utförde han välgörenhetsarbete bland fattiga och behövande i Rom och greps även han. Han blev ombedd att överlämna kyrkans skatter till de romerska myndigheterna, men i stället för att göra det samlade han de fattiga och sjuka och presenterade dem som kyrkans ”skatter”.
För sin vägran att avslöja kyrkans rikedomar och för att han vägrade att avsvära sig sin tro blev han torterad och dödad genom att brännas till döds på en grill (!). Men innan hans död ska han ha lyckats smuggla ut den heliga kalken från Rom till sina hemtrakter i Huesca, i Spanien. (För detta vördas han fortfarande som ett av de mest kända helgonen inom kristendomen och firas varje år i den katolska och ortodoxa kyrkan.)
Den heliga graalen ska sedan ha gömts på olika platser i de Pyreneiska bergen, tills den på 900-talet togs om hand i ett kloster, San Juan de la Peña i Pyrenéerna (som finns kvar än idag utanför staden Santa Cruz de la Serós) I dessa trakter blev den sedan kvar under närmare 400 år.
Kalken fick förklädnad i guld
Den bägare som finns i Spanien idag ser rätt prålig ut. Men det är bara
ovandelen som anses vara själva originalbägaren. För att ytterligare skydda den lät man under 1100-talet dekorera kalken med fot och handtag i guld och ädelstenar, så att ingen skulle känna igen den. Ungefär som en efterlyst förklär sig i hatt och peruk.
Läs även: Meditation med ärkeängel Ariel: Så får du kontakt
Det var också under 1100-talet som berättelserna om den heliga graalen blev populära. En av de mest kända är Chrétien de Troyes verk Perceval, the Story of the Grail. En berättelse om graalen som en mystisk bägare med övernaturliga krafter. Med tiden utvecklades graalberättelserna till att omfattas av äventyr, riddare, makt och mystik. Graallegenderna blev en viktig del av den europeiska litteraturen och kulturen under medeltiden och har fortsatt att inspirera fram till våra dagar.
I katedralen i Valencia kan den som vill titta på den kalk som Vatiknanen erkänt som den äkta. Foto: Sophie Graalheim
Betalade skuld med bägaren
På 1300-talet överlämnar klostrets prior kalken till kung Martin av Aragon (även känd som Martin den Mänsklige), kung över Aragonien, Valencia, Sardinien och Korsika. Han har blivit ihågkommen av eftervärlden som en kulturell och konstnärlig beskyddare, vilket skulle kunna rimma väl med att ta sig an att förvara ett så speciellt föremål.
Den gav honom dock inte evigt liv utan när han dog besteg i stället hans systerson Ferdinand tronen. Han ska av någon anledning under sin korta regeringstid, lånat en ansenlig summa pengar från katedralen i Valencia.
Läs även: Medium i Sverige: Stor guide till 39 andliga vägledare
När sedan Ferdinands son, Alfonso V, blev kung blev han återbetalningsskyldig sin fars skuld. Alfonso tyckte att kalken var lämplig som skuldsanerare och använde den som en del av avbetalningen. Han överlämnade därför bägaren till katedralen år 1437, där den förblivit sedan dess, (bortsett från när den gömts på andra orter under Självständighetskriget och Spanska inbördeskriget.)
Bägaren i Valencia – äkta eller oäkta?
I ett eget litet kapell inne i den väldiga Valenciakatedralen står så idag en bägare på guldfot till allmän beskådan, i en liten glasbur på ett guldskimrande altare. För tio euro kan man få ta sig en titt på den, vilket besökare och pilgrimer från hela världen i en aldrig sinande ström också gör.
Vatikanen ser den som sagt som äkta, men vad anser egentligen vetenskapen? De varken friar eller fäller. Det har dock vetenskapligt konstaterats att den del av kalken som anses vara originalet, är tillverkad av en massiv mörkröd agat med ett ursprung från ett område mellan Alexandria och Syrien. Och har genom sitt hantverk bedömts som en artefakt från Palestina, tillverkad någon gång 100 – 50 år fKr. Liknande bägare var vanliga under denna tid som judiska ritualkoppar. Det är alltså inte helt omöjligt att den skulle ha kunnat finnas i Jerusalem vid vår tideräknings start.
Tanken på att Jesus skulle ha kunnat hållit i bägaren jag har framför mig, när jag besöker kapellet i Valenciakatedralen, svindlar. Jag sätter mig i en av bänkarna och mediterar en stund. Det känns fint, äkta vara eller ej. För platsen vi ska vända oss till för att finna den verkligt sanna graalen, är ju ändå på insidan av oss själva.
Läs även: 7 vanliga tursymboler – upptäck världens lyckobringare
Graalen i kulturen
Det finns många, men här är några av de mest kända graalhistorierna genom tiderna.
- Den heliga graalens bok (1200–1300-talet): Förlagan till alla berättelser om kung Arthur och riddarna av det runda boret och deras sökande efter den heliga graalen.
- Parzival, av Wolfram von Eschenbach (1200-tal) och Parsifal av Wagner (1882): Parzival är en medeltida tysk berättelse om riddaren Parzival och hans sökande efter graalen. Denna dikt ligger som grund till Wagners mest kända opera med samma namn. En lång tradition säger att man inte ska applådera efter föreställningen av Parsifal. Då den anses vara en opera med en stark andlig och religiös underton.
- Indiana Jones och det sista korståget (1989): Äventyrsfilm där arkeologen Indiana Jones ger sig ut på en äventyrlig jakt för att finna den heliga graalen innan nazisterna hittar den.
- Baphomets Förbannelse: Tempelriddarnas skugga, (1996): Ett datorspel där spelaren följer de två huvudpersonernas resa runt världen för att lösa ett mordmysterium kopplat till den heliga graalen.
- Da Vinci-koden, Dan Brown (2003): Roman som sedan blev film, där huvudpersonen undersöker en komplicerad konspiration som involverar den heliga graalen och dess förmodade magiska egenskaper.
Hitler och nazismens intresse för graalen
Det sägs att både Hitler och Himmler hade stort intresse för det ockulta och gärna hade haft graalen i sin ägo. Vad man dock säkert vet är att Himmler grundade en enhet kallad Ahnenerbe, en enhet med syfte att genomföra forskning om det antika arvet och söka efter artefakter som kunde stödja deras rasistiska och nationalistiska agenda. Det finns teorier om att de letade efter föremål som den heliga graalen för att använda dem som propaganda eller för att stärka sin ideologiska position.
Graalens egenskaper enligt legenderna
Gudomligt ursprung
Genom sitt ursprung, som bägaren vid den sista måltiden eller som
kärlet som samlat Jesus blod, genomsyras den med helig och mystisk betydelse.
Symbol för renhet & helhet
Graalen avbildas ofta som en symbol för renhet, helhet och andlig upplysning. En strävan efter inre perfektion, hög moral och uppnåendet av gudomlig nåd.
Läkande egenskaper
I vissa legender tros den heliga gralen ha mirakulösa helande krafter, som kan bota sjukdomar, återställa vitalitet och ge evigt liv.
Läs även: Så ger du änglahealing: Allt du behöver veta
Symboliken av bägaren i tarot och bibeln
I tarotkortleken avbildas ofta esset av bägarna som en kalk som flödar över av vatten. Bägaren representerar här kärlet för det undermedvetna sinnet. Handen från molnen som håller bägaren är en symbol för medvetenhet av andlig energi. Under handen finns en havsyta fylld med lotusblommor, vilket betecknar människans andliga uppvaknande.
Duvan som stiger ner mot bägaren är en symbol för gudomlig kärlek som flödar genom vattnet från det undermedvetna till medvetenhet.
Samma symbolik beskrivs också i Matteusevangeliet 3:16-17 när Jesus blev döpt av Johannes döparen:
” Och när Jesus var döpt steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande stiga ner som en duva och komma över honom. Och se, en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade Son, i vilken jag har min glädje’ ”.
En symbolik som visar treenighet av Fadern (rösten från himlen), Sonen (Jesus) och den Helige Ande (duvan). Du tar emot kärlek, du ger kärlek, du är kärlek. Hjärtat svämmar över.
