Pierre Hesselbrandt: En del skulle kanske inte uppskatta att medier hjälper polisen

Våra medier är vardagshjältar. De lyssnar, vägleder och stöttar genom att förmedla andliga budskap till människor i sorg. Men ibland får vi på Nära frågor varför de inte gör mer. Varför jobbar de inte gratis? Och varför hjälper de inte polisen att klara upp fall? Så vi bad mediet Pierre Hesselbrandt förklara hur det är att jobba som medium.

Text: Paulina Holkenberg

Att jobba som medium innebär att du alltid har ditt yrke med dig. Vart du än går, har du möjlighet att koppla upp dig och leverera budskap. Det innebär att du i princip kan jobba dygnet runt. Något som kan leda till utbrändhet om du inte lär sig sätta gränser.

Pierre Hesselbrandt har varit tvungen att lära sig stänga av och tacka nej till en del förfrågningar efter sin utbrändhet 2014-2015.

– Att vara medium innebär att jag bär med mig min gåva, säger Pierre. Mitt CV sitter i alla mina sinnen, i min intuition. Att ständigt vara uppkopplad tar enormt mycket energi. Nu har jag lärt mig att sätta gränser för att se till att min hälsa inte blir lidande.

– Tyvärr är det inte alla som förstår, att när människor rycker mig i armen i matvarubutiken för att de behöver vägledning, så är det ungefär som om jag skulle gå fram till en rörmokare jag möte på Ica och be honom fixa mina rör lite snabbt.

– Alla ska ”bara ställa en fråga”. Men när det är sju-åtta personer per dag, så tar det väldigt mycket energi.

– För att människor lättare ska förstå, kan man jämföra en husrensning med att göra ett högskoleprov, det tar ungefär lika mycket energi.

Är det svårt sätta gränser?
– När jag var yngre trodde jag att min gåva skulle försvinna om jag inte hjälpte alla, säger Pierre. Jag trodde att eftersom jag hade fått gåvan så skulle jag vara tvungen att hjälpa alla. Därför jobbade jag mycket gratis.

– Jag skänkte pengar till hemlösa, engagerade mig i ett anti-mobbingprojekt och hjälpte familjer att hitta försvunna familjemedlemmar. Fall då varken polisen eller Missing People (en ideell organisation som hjälper anhöriga och polis att arrangera sökinsatser efter försvunna personer, reds. anm) hade mer att gå på.

Berätta, vad var det för fall?
– Många kanske kommer ihåg förskingringsfallet med Tuula Lavikkala, år 2012. Hon var tragiskt nog kraftigt spelberoende och försvann från sin bostad i Gävle efter att ha fört över miljonbelopp från kommunen till sitt eget konto.

– Missing People kopplades in och jag hjälpte till att känna in. När vi stod vid Sälgsjön, utanför Gävle, såg vi två älgar. Kvällssolen lyste på dem och jag tolkade det som att det var ett tecken att vi var vid rätt sjö eftersom vi stod vid (S)älgsjön. Efter några månader hittade man henne hängd i ett träd vid Älgsjön, en bit bort. Jag fick tecken men jag tolkade inte dem rätt.

– En annan gång blev jag kontaktad av ett par i Dalarna. En man hade försvunnit efter en fest. Jag kopplade upp mig och fick till mig att han fanns vid vatten, siffran sju och något med en gammal moped.

– Polisen sökte fem kilometer från festen. Eftersom jag fått till mig siffran sju försökte jag övertyga polisen att han fanns längre bort. Men ingen trodde att han skulle ha orkat gå så långt. Det visade sig att han gått den vägen han ofta körde med moped som yngre, sju kilometer från festen. Han hade däckat och slagit i huvudet i en sten vid en sjö. Det var tragiskt, men hans anhöriga var lättade över att man hittade kroppen.

– Detta gjorde jag gratis, dessutom tog det enormt mycket energi och tid. Men så blev jag också till slut utbränd, efter många liknande gratisarbeten.

– Vilken annan egenföretagare som helst förstår att man måste lägga ner mycket tid, energi och pengar för att driva ett företag. Du kan inte jobba gratis. Oavsett om du har fått en ”gåva från Gud”, som en del kallar det, eller om du har utbildat dig till ditt yrke så måste du fortfarande betala dina räkningar och maten i affären, som vilken person som helst.

– Samtidigt försöker jag tänka på de som har lite mindre pengar. Därför har jag bland annat gett ut min webbkurs, som alla kan köpa till ett billigt pris.

Varför pratar ni medier inte om att ni hjälper polisen?
– Det finns ju skeptiska poliser. Men även mediala! Jag har haft flera poliser på mina kurser. De är väldigt tacksamma över att de stärkt sin intuition eftersom de har nytta av den i sitt yrke.

– Sen finns det tyvärr en del bakåtsträvande människor som kanske inte skulle uppskatta att medier hjälper polisen att lösa fall. Och tyvärr, en del poliser som tar åt sig hela äran när vi medier hjälpt till.

I vilka andra situationer hjälper ni till i det tysta?
– Ibland när jag känner att det är något som har med karma att göra kan jag hjälpa till. När min insats ger ringar på vattnet. Men jag kan såklart inte ha småseanser sju dagar i veckan. Jag måste sätta gränser.

– Men mitt arbete som medium handlar ju inte bara om att få kontakt med döda, jag använder min intuition i högst vardagliga situationer där jag kan ge tips och råd. Jag är kanske mest känd för att jag gör husrensningar och seanser, men det är bara 30 procent av mitt jobb. Jag coachar allt från poliser, fastighetsmäklare, brandmän och dörrvakter till kändisar.


Vad tänker du om att en del tycker att ni medier utnyttjar människor i sorg?
– Dra inte alla medier över en kam. Jag har en viss förståelse för att en del är skeptiska när vissa medier tar hutlöst betalt. Sittningar ska inte vara för dyra. Men å andra sidan så kostar ett terapisamtal hos en psykolog nästan lika mycket.

– Ibland har en del klienter haft självmordstankar när de kommit till mig. Men efter hoppingivande ord och en seans har de ändrat sina tankar. Tyvärr gör bristen på resurser i sjukvården att en del människor inte får tid hos en psykolog. Där har vi medier en viktig uppgift.

– Jag försöker hålla nere priserna, det är min policy. Sedan är det ju upp till varje människa att göra sitt fria val. Oavsett vilka krämpor eller vilken sorg man bär på, så finns det ingen quick fix. Jag kan inte göra jobbet åt klienten, jag kan bara ge tips och råd för framtiden.


Vad önskar du att människor hade bättre förståelse för?
– Att vi medier är helt vanliga människor. Jag är bara Pierre också. Jag jobbar inte jämt. Om jag inte har tid får man vända sig till någon annan. Jag har inte mer än 24 timmar och 365 dagar per år.

– Och så önskar jag att människor förstår att tid och energi också är pengar. Vi medier tar inte betalt för själva gåvan, utan för vår tid. Precis som i vilket annat yrke som helst. Ingen skulle väl förvänta sig att en rörmokare fixar din toalett gratis bara för han eller hon kan.


Hur hanterar du känslan av att inte kunna hjälpa alla?
– Jag har känt att jag har varit väldigt nära till ett medberoende. Men jag har insett att jag kan vara empatisk och hjälpa några, så är det bättre än att bli utbränd och inte kunna hjälpa någon alls.

– Nu är tyvärr världen lite mörkare än vanligt och därför är det extra viktigt att det kommer fler duktiga medier som kan hjälpa till.

 

Testa någon av Pierres webbkurser:

Pierre Hesselbrandt: Olika sätt att spå

Pierre Hesselbrandt: Personlig och medial utveckling

Pierre Hesselbrandt om hemsökta hus

Fler artiklar

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.
Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.