Det kan ta tid att hitta sin självkänsla om man inte fått trygghet som barn. Att finna sin styrka och se sin gåva i livet är nog lite klurigt för oss alla, men för några är vägen dit extra lång.

Cecilia Albrektsson ler när hon berättar hur tacksam hon är idag när hon har sin guide omkring sig, känner fysiskt hur någon klappar henne lätt på kinden mitt i det härliga skapandet. Det som visade sig vara hennes stora gåva och som hon vägleddes till just genom mötet med sin guide. Han, som också visade henne den upptrampade stigen till kärleken, ljuset och tryggheten.

Cecilia är en spröd blomma, men mitt i livet har hon äntligen fått göra resan mot ett inre leende. Det leende som nu också börjar synas på utsidan. Hon vågar sänka axlarna, höja blicken och visa världen vem hon är.

Den här soliga vårdagen är hon hembjuden till mediet Benny Rosenqvist. Cecilia tar plats bredvid honom i soffan. De känner inte varandra så väl, men hon har gått en kurs hos honom och även varit på en reading. Benny har uppfattat Cecilia som en gammal själ som är på väg mot ett fantastiskt andligt uppvaknande och han har fått upp ögonen för hennes andliga konst som berört honom starkt.

– Jag mediterade innan du kom hit idag, säger Benny. Då fick jag till mig vilken fantastisk resa du gjort!

Mötte sin guide

Cecilia har tagit med sig flera kassar med fototavlor som hon länge drömt om att få visa upp, sin andliga konst som ska förmedla glädje och hopp. Exakt detta vill hon ge betraktaren, även om hon poängterar att det är upp till var och en vad man ser och upplever i bilden. Som i all konst. Men här är det inte bara färgerna och fridfullheten som förtrollar, här kan du ana hälsningar från Andra sidan i form av ansikten, tydliga profiler eller fångade rakt framifrån. Som om de som lever i andevärlden passat på att vara med på ett hörn, när Cecilia lyft sin mobil mot himlen och tagit en bild.

Som så mycket i livet handlar det om tajming. Att vi ses just idag är ingen tillfällighet, för även om Cecilia längtat har hon inte varit riktigt redo. Men i takt med att hon blivit tryggare i sin nya roll och fått bekräftelse, har självkänslan växt.

Uppvaknandet var magiskt, ögonblicket då allt förändrades. När hennes guide med varm men tydlig hand lotsade henne in i skapandets rike. Just som hon i sin förtvivlan gett upp allt hopp.

– Jag var väldigt sjuk, mådde jättedåligt och satt på golvet i vårt vardagsrum med knäppta händer. Jag bad: ”Ge mig ett tecken!” Det var mitt absolut sista halmstrå för jag har aldrig tidigare varit så djupt nere.

Det var då hon hörde rösten som sa: ”Titta ut!”

– Jag höjde blicken och tittade ut genom fönstret, såg molnen. Jag fick en ingivelse att ta min mobil, gå ut och ta några bilder. Det var som att någon signalerade ”nu, det är nu det vänder”.

– Tårarna bara rann för det var så mycket kärlek. Min guide visade mig att han och jag skulle samarbeta. Jag tog en bild på ett stort moln jag såg på himlen, för i molnet fanns ett ansikte. När jag tittade på bilden efteråt, såg jag en man.

Cecilia och Bennys har träffats ett par gånger tidigare, men känner inte varandra. Ändå är det mycket han kan berätta om hennes barndom, efter att ha mediterat inför mötet och träffat Cecilias guide.

Följer tecken hon får

Benny som suttit tyst och lyssnat, ler.

– Ja, där var han, din guide, säger Benny.

Från den stunden har Cecilia ofta fått till sig tecken när det är dags att höja mobilen och fånga bilder. Foton som hon sedan arbetar vidare med i gott samarbete med universum och sin guide.

Benny nickar när han hör Cecilia berätta om den långe, smale mannen som kom till henne med ett budskap som var så verkligt, samtidigt som det kändes som att hon var mitt i en dröm. En mycket speciell dröm.

– Din guide är nomad, en vandrare som gått i öknen, och en väldigt klok man, säger Benny. Han är en djurälskande person, precis som du. Jag får också till mig att han varit din pappa i ett tidigare liv. Hans namn är Amin och han vill ge dig tecken att meditera kring, tecken för ditt speciella bildseende. Något som du kommer att utveckla mer.

Cecilia tittar på Benny, nickar och ler.

– Jag fick budskapet att jag skulle skapa konst och det kändes märkligt, för jag har aldrig gjort något sådant tidigare. Jag kunde också se att det var fotokonst, men hade ingen aning om hur det gick till. Jag hade inte behövt oroa mig, allt föll på plats. Jag får till mig känslan ”ut och fotografera” och då vet jag att det är ett tecken jag ska följa.

– Jag märkte hur jag gick in i mig själv som i ett meditativt tillstånd. Och när jag jobbar med bilderna efteråt i ett bildbehandlingsprogram, är det verkligen en inre resa då tid och rum försvinner. Jag vet aldrig hur resultatet kommer att bli, jag får bara ett lugn och känner hur färger och motiv kommer till mig.

Vilka är gestalterna vi ser i Cecilias tavla?

En healande känsla

Cecilia förklarar att hon skapar bäst om kvällar och nätter, det är då det händer mest.

– Jag sätter mig i min meditationsbädd, min bubbla, för där känner jag mig trygg. Jag lyssnar mycket på meditationsmusik som gör mig lugn, det är bra när jag arbetar med konsten. Omkring mig har jag mina andliga böcker, änglar, en Buddhafigur och i den miljön växer allt fram, färger och motiv förstärks och jag blir allt säkrare i mitt arbete.

– Det brukar vara intensivt ett tag, sedan behöver jag en paus och lite lugn.
 Benny nickar och bekräftar.

– Du får återhämtning då, säger han. Du skapar och du vilar, det är två olika lägen. När du ser dina bilder har du mycket energi, när du skapar går du på lågenergi och det är balansen som gör din personlighet. Jag känner att detta är en läkning för dig.

Cecilia säger att hon läkt enormt mycket i sitt skapande och att det är skönt när hon sedan går in i det vilande tillståndet.

– Ibland känner jag glädje, ibland sorg, när bilderna växer fram. Men det är alltid en helande känsla. Konsten och skapandet läker mig och jag känner en stor glädje inom mig. Tröst, värme och kärlek. Jag mår bra!

Benny vet att det är så här andlig utveckling fungerar. Vi behöver en paus ibland för att kunna gå vidare med ännu en fas.

– Du är en intensivt högaktiv person och det är positivt, säger han. Detta är en modell som passar dig. En medicin som inte blir så jobbig. Att se och fånga bilder som du gör, är verkligen en gåva! Det är också vanligt i en transformation, att man hittar ett nytt sätt att arbeta.

Cecilia nickar ivrigt.

– Ja, plötsligt har jag börjat skriva mycket dikter också, det har jag heller aldrig gjort förut.

Efter många tunga år med utbrändhet och förlorad energi, är Cecilia idag inne i en stor utveckling, nära sin gåva. Benny förklarar att det får henne att må bra, eftersom hon gör saker hon tror på och är duktig på.

Han tystnar en liten stund, sedan ställer han en direkt fråga om kärlek under barndomen. Hur var det med den?

Syster är skyddsängel

Värmen och leendet i Cecilias ögon slocknar och hon sänker blicken.

– Jag fick ingen kärlek alls, svarar hon. Jag var aldrig älskad på det sätt som ett barn ska vara. Jag levde under väldig svåra förhållanden, blev misshandlad och det var väldigt mycket hemskheter. Jag kände mig så ensam som barn. Jag har egentligen aldrig känt mig bekväm, alltid burit på en ensamhet och känt mig missförstådd.

Benny nickar igen. Han säger:

– Jag har mediterat och fått in både din guide och din barndom, jag ser att det var så illa att du var nära att bli ihjälslagen som barn.

Hans ord och Cecilias bekräftande nickningar, gör ont. Nu rinner tårarna, inte bara på Cecilias kinder. Vi är alla starkt gripna av det vi får höra, men Benny får också in kärlek och att det inte bara är guiden Amin som finns nära Cecilia. Här finns också en kvinnlig skyddsängel. Någon som gick bort tidigt i Cecilias liv. Vem kan det vara?

– Min syster lämnade när jag bara var tre år gammal, säger Cecilia tyst. Det är nog hon. Jag satt vid hennes grav för två år sedan och då tog jag en bild som blev en tavla. Det syns en kvinna i den bilden!

Benny känner att hon är ett änglabarn som idag följer sin syster, håller en hand på hennes axel. Cecilia vänder sig förvånat till honom.

– Sa du änglabarn? När jag mediterar ser jag ofta en liten flicka som kommer fram och kramar mig! Min syster var inte ett barn när hon gick bort, men kanske är det ändå hon?

Benny nickar.

– Det är din syster, jag kan se att ni är kopior av varandra. Ni är så lika. När hon kommer till dig i meditationen, visar hon sig som ett litet barn.

Redo för utställning

Cecilias andliga konst är fylld av vackra varelser. Ett moln kan bli till profilerna av tre människor i rad, eller ta formen av en ängel som brer ut sina vingar. Från originalbilden jobbar Cecilia sig vidare via telefonen som är hennes enda arbetsverktyg. Sedan printas bilderna som canvastavlor i olika storlekar.

En bit från Cecilia, i Bennys vardagsrum, sitter hennes man Dennis som hon levt med i 26 år. Tillsammans har de tre fina söner så kärleken letade sig till slut in i Cecilias liv. Hon berättar att Dennis gärna är med, hjälper till och stöttar nu när Cecilia börjat våga visa sina tavlor, som på en andlig mässa alldeles nyss.

– När ska du ha din första utställning då? undrar Benny med ett varmt leende. Jag tror att det börjar bli dags, du är redo för nästa steg.

Cecilia kippar nästan efter andan men leendet får ögonen att stråla.

– Jag kan knappt tro att du säger detta Benny, säger hon. Jag har väntat så länge på att få dela min inre resa och nu är jag tillräckligt stark. Jag är ju så tacksam!

– Min förhoppning är att de som ser mina bilder också ska få kärlek och healing via tavlorna. Jag vill sprida lugn och hopp och göra människor glada. Det var en person som sa att mina bilder gett henne mycket tröst. Det var fantastiskt att höra.

Det här är Cecilia Albrektsson:

Ålder: 44 år.
Bor: Lerberget utanför Höganäs i Skåne.
Familj: Maken Dennis och sönerna Felix, Ian och Elliot.
Gör: Skapar andlig fotokonst.
Motto: ”Jag jobbar med att tänka ’våga var dig själv och bry dig inte så mycket om vad andra tycker’.”
Andlighet för mig: ”Den inre resan som får mig att förstå mig själv på ett djupare plan.”
Kontakt: cissialbrektsson@live.se