Efter att ha levt ett drygt år med coronapandemin funderar jag på om vi kan ta med oss något positivt av den här tiden. Har vi förändrat vårt livsmönster på ett sätt som kommer att följa med oss när allt återgår till det normala igen? Har covid öppnat upp för andlighet? Ja, det tror jag faktiskt. Jag upplever att allt fler människor under den här tiden har börjat meditera och hitta sina inre rum. Många av mina klienter vittnar om detta.

En kille berättade att han länge gått och tänkt på att han ville meditera och försöka få kontakt med sin guide. Han ville öppna sig mer för sin andlighet trots, som han själv beskrev det, att han egentligen inte alls är den typen. Men han kände att det var dags att ta ett kliv ur den andliga garderoben och under pandemin fick han chansen.

Han började meditera varje dag och har nu kommit så långt att han har kontakt med sina döda släktingar på Andra sidan. Han har även börjat utforska sina tidigare liv. Allt detta har förändrat hans liv. Via sin guide förstod han att han behövde lämna en relation för att något större väntade honom. Idag har han mött sin stora kärlek.

Själsskap på distans

Jag har träffat flera som använt FaceTime för att arbeta ihop andligt. Två tjejer, en som bor i Malmö och en som bor utomlands, har under pandemin blivit varandras bästa stöd i det mediala arbetet, de har hjälpts åt med att utveckla sin intuition och de har mediterat tillsammans. De har provat frekvensmeditationer, gjort egna mantran och även börjat med trumresor, sådant som ingen av dem gjort tidigare eftersom de inte haft tid att leta information och lära något nytt. Men när båda arbetat hemifrån har de fått tid över för varandra, trots att båda har fullt upp med man, barn och hus. Jag tycker detta är så härligt att höra, för deras andliga Facetime-stunder har utvecklat ett systerskap, ett själsskap.

Vissa jag mött har berättat att de börjat jobba med sin inre resa genom att ge sig tid till meditation och stillhet. På så vis har de fått hjälp att släppa oron för covid och i stället få tilltro till att saker kommer att bli bra. De har vågat hantera känslorna på ett annat sätt. Det tror jag är viktigt, för pandemin har skapat så mycket rädslor. Men med hjälp av meditation har många fått ett lugnare jag.

Bad om tecken

En kompis till mig fick dödsångest under pandemin, allt växte när hon levde isolerat och inte kunde träffa människor. Men i sin ensamhet började hon jobba med guiderna, sina hjälpare, och fick kontakt med sin skyddsängel som visade sig vara hennes mormor. Deras möten blev en väg ut ur panikkänslorna.

Plötsligt hade min kompis fått ett socialt liv med andevärlden. De stöttade henne. Hon har även börjat jobba med automatskrift och hennes liv har blivit otroligt mycket mer levande. Hon hade ingen aning om att hon hade de här gåvorna, men ljuset förde in detta i hennes liv och idag hjälper hon andra som också varit rädda och känt sig ensamma.

Jag mötte en äldre dam som suttit i karantän under i stort sett hela pandemitiden. Hon använde dagarna till att städa, ända tills hon satte sig ner och började kalla på sin man på Andra sidan. Hon bad honom ge henne tecken. En dag ringde det på dörren, men det var ingen där. Då förstod hon att han hört henne. Hon började känna hans doft och kunde förnimma att han stod framför henne. Sedan välte han fotografier av sig själv. Hon fick alla tecken hon bett om! Så underbart att hon kunde få den relationen med sin bortgångne man. 

För egen del känns det riktigt kärleksfullt att jag inte haft fullt program på kvällarna som jag är van vid. Jag har fått tid över att kommunicera med mina guider om idéer och saker jag ska göra. Jag har fått nya framtidsvisioner!