Madeleine Walles: Full av förundran

Text: Madeleine Walles

Allt oftare möter jag ordet Förundran. Det känns skönt, för det betyder att vi är allt fler som stannar upp och tar in livets många mirakel. Att förundras ger en känsla av tacksamhet. Som i sin tur ger glädje och tillfredsställelse. Mitt i vardagssteget. Det tror jag att vi mår bra av.


Vid den här tiden på året blir det extra påtagligt, för det är nu jag smyger ut i trädgården redan tidigt på morgonen för att skörda lavendel. Jag älskar lavendel! I min trädgård finns massor av plantor som jag satt med en tydlig idé om hur de ska växa. Sen finns där gott om plantor som satt sig själva och med en helt egen idé om hur det ska se ut hemma hos mig. Och jag njuter av dem allihop!


Lavendel måste vara världens mest tacksamma växt. På våren klipper jag den både hårt och skoningslöst. Jag har lärt mig att då blommor den ofta om och ger dubbel glädje. Doften när jag röjer i buskagen och fyller trädgårdstunnan under tidig vår, den är underbar.


Och nu är det alltså dags att skörda. Jag står där med min sax och klipper av de långa, blålila stänglarna som jag binder i små buketter och hänger på tork upp och ner. I den stunden känner jag mig så otroligt rik.


Men jag är försiktig, väljer blommorna med omsorg. De ska inte hunnit slå ut utan bara vara knoppiga, det är noga. För vi delar på blommorna, insekterna och jag. Humlor och bin älskar nämligen också min lavendel. De surrar rofyllt omkring mig och vi har det gott där i morgonsolen.


Jag lovar att det är en av årets mest harmoniska stunder. Det går bara inte att känna stress här, inga andra tankar tillåts pocka på. Det är jag och blommorna. Och tacksamheten, över att de kommer tillbaka år efter år, trots att jag är tuff mot dem. De kräver ingenting i retur. Jag kan till och åka iväg på semester mitt i sommaren. För även om de varken får vatten eller kärlek under ett par veckor, så överlever de. Och de kommer tillbaka och ger mig av sin rikedom.


Till slut, när jag plockat klart, har jag 20-30 små buketter som hänger på torkställningen. Redan några dagar senare är de färdiga att placera ut lite här och där hemma i huset. Jag har en stor, flätad korg på golvet i vardagsrummet, den fyller jag med mina blombuketter. Sen står den där hela året och ropar sommar.


Andra buketter förser jag med ett brett, blålila band och ställer i fönsterkarmen. På gästtoaletten känns det välkomnande med lite blomning och väldoft så här hamnar också en bukett av min evighetsblomma. Och trots att jag klippt massor, så är mina lavendelrabatter fortfarande fulla av blommor!

För några år sedan fanns det en lavendelkiosk, målad i lavendelblått förstås, i min lilla by. Kvinnan som ägde den hade en stor odling och i kiosken såldes tvål, olja, doftkuddar och världens godaste lavendeldrömmar. Som kund plockade jag det jag ville ha och la pengarna i ett litet kassaskrin.

Ja, det funkar så här på landet där jag bor. Det är så jag köper mina körsbär i slutet på juli och äpplena i september. I små holkar här och där längs vägen, och vi kunder betalar med kontanter eller swish.

Ibland är livet bra enkelt.

Varm kram Madeleine

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.