Himlen finns till för alla varelser

Förr eller senare blir det dags för alla att lämna livet på jorden. Övergången går lite lättare då övertygelsen om ett grönskande himmelrike finns.

Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock

"Finns det en himmel för djur när de dör?" frågar jag min dotter Olivia som nu är sju år gammal. Hon är tyst i ett par sekunder för att sedan utbrista som den självklaraste sak i världen: ”Klart mamma, där är lekarna mycket roligare!”

Under min lugg tittar jag på henne lite i smyg. Jag är alltid imponerad av hennes naturlighet. Jag är själv övertygad om att det finns en ljuvlig plats för alla våra djur när de lämnar jordelivet. Men jag har inte alltid varit lika självklart övertygad. Djur är inte rädda för att dö! De är obekymrade för hur de kommer att dö när tiden väl är kommen.

 

En del husdjur blir oroliga för att lämna sina ägare. Husdjuren känner av ägarens ångest och rädslor. Vi människor skulle känna likadant om vi var på väg att lämna livet och såg att våra anhöriga var rädda och hade ångest inför avskedet.

 

Djur och människor har samma emotionella känslor med upplevelser, rädslor och ångest. Men vi upplever också kärlek och trygghet och det är vår skyldighet att göra det bästa för dem i vårt avsked. Likt oss människor har de den starka emotionella kontakten med djupet av sig själva och universum. 

 

I min första bok skrev jag om en stark upplevelse jag hade när jag var med om en Body Harmony-behandling. För tjugofem år sedan visste jag inte ens vad Body Harmony var och väldigt lite om andlighet.

 

På den tiden hade jag två hästar. En av dem var en gammal pensionerad fälttävlingshäst som hade haft ett tufft liv innan min tid. En dag började hästen Sigge halta och såg sorgsen ut när jag gick in i stallet. Naturligtvis blev jag orolig. Jag insåg han hade ont men jag visste inte hur ont han hade. Han var vår gårdshast och fick ha det bra tills det var dags. 

Men när är det dags? På Body Harmonyn talade kvinnan om att vi alla hade haft många tidigare liv. Jag med min nyfikenhet undrade naturligtvis vad jag hade varit i mina tidigare liv, för jag tyckte att det lät otroligt spännande. Kvinnan berättade hur jag skulle andas och slappna av.

 

Plötsligt kommer en bild i mitt inre upp av en svart och vit hingst! Bilderna var färgstarka och underbara. Men, va!! Hade jag varit en häst?

 

Kvinnan skrattade, vi skulle prova igen lite längre fram. Min häst Sigge blev sämre. En dag när jag öppnade stalldörren såg jag att det vad dags. Jag bara visste! Min smärta var enorm men när jag tittade in i hans ögon såg jag en längtan.

 

Sigge blev avlivad hemma på gården och jag höll i honom. Det var hemskt och ledsamt, men också en trygghet för mig. Jag var där!

 

En tid efteråt var jag åter hos Body Harmony-kvinnan. Jag tog ett par djupa andetag och blundade. Plötsligen var han där, hingsten! Han var vacker med en enorm utstrålning som ingav trygghet. Han galopperade och hans kropp var muskulös och han hade kontroll över alla de andra hästarna som samlade sig bakom honom.

 

Vi befann oss i en dal där gräset var grönt och saftigt och jag såg allt så tydligt, även daggdropparna på varje grässtrå. Jag hade aldrig förr sett sådant saftigt grönt gräs, inte ens på en golfbana. Färgerna var praktfulla och det var ett stort lugn. Hästarna galopperade förbi och sist kom min häst Sigge. Han haltade fortfarande!

 

Jag kände hur jag spände mina egna muskler, jag kände hans närvaro och jag skrek: ”Han haltar fortfarande, han haltar!” Jag var förvirrad och rädd, men samtidigt lycklig. Det var som en turbulens av känslo-mix inom mig. 

När djuren träder över till andra sidan tar det sin tid innan de förstår att kroppen är endast ett skal. Sigge haltade av gammal vana. Denna underbara upplevelse har ofta hjälpt mig i mitt arbete med djuren. Det har inte blivit lättare att säga adjö, min sorg att de lämnar mig finns fortfarande kvar.

 

Men att få öppna hospice för äldre djur är en stor gåva, både för dem och för mig. Att få finnas där vid deras sida när det är dags att återvända hem till den gröna dalen.

 

That’s Amore!

 

Mia Mattsson-Mercer

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.