På midsommarafton är det trångt värre på gräsmattorna nedanför Tyresö slott. För folk i bygden är det en kär tradition att samla sina nära, packa picknickkorgen och tillsammans med tusentals andra hitresta slå sig ner på de kuperade gräsmattorna som sluttar ner mot Kalvfjärden söder om Stockholm. Här kan man löva och resa midsommarstången, se spelemän bjuda upp till dans och kanske våga sig på årets första dopp!
Slottsparken är verkligen inbjudande med sina kullar, slingriga stigar och lummiga träd. Den anlades 1770 av trädgårdsmästare Fredrik Magnus Piper, en så kallad engelsk park och den första av sitt slag i Sverige, med svepande linjer och naturlig växtstil.
När mörkret faller är det inte alltid lätt att skilja en människogestalt från ett mindre träd. Det går historier om hur de som jobbat sent vid krogen eller kyrkan här siktat en mansgestalt i allén. Någon som stått och stirrat, för att sedan försvinna bakom ett buskage när man närmar sig. Är det sant eller inte? Kanske är det gamle trädgårds- mästare Piper själv som är ute och inspekterar sin skapelse?
Det intressanta med slottet är att det har följt med in i modern tid och varit bebott ända fram till 30-talet. Markis Carl Lagergren gifte sig med den förmögna amerikanskan Caroline och tack vare hennes pengar kunde man köpa och modernisera slottet. Det kom att bli något av en samlingspunkt för den tidens kultiverade och inflytelserika personer.
Särskilt om sommaren var Tyresö ett populärt utflyktsmål för vännerna som hämtades med häst och vagn från ångbåtsbryggan. Det bjöds på eftermiddagste i tornsalongen, flotta middagar med inhyrd italiensk butler, herrarna rökte cigarrer i Kejsarsalongen och kalla kvällar umgicks man kring öppna spisen i det ombonade biblioteket. En hel gästvåning inreddes med numrerade rum.
Kände händer mot sin hals
Ett av gästrummen var redan på markisens tid känt som spökrummet, rum nummer sju. Den gäst som var den siste att våga sig på att sova i det rummet, fick bittert ångra sin nyfikenhet. Han hade tagit med sig en skarpladdad revolver att lägga under huvudkudden, med den något rörande förhoppningen om att kunna försvara sig. Men mitt i natten vaknade han av att en mörk skepnad stod lutad över sängen och stirrade på honom med hat i blicken. Den arme äventyraren blev så rädd att han låg helt paralyserad.
Efteråt kunde han inte säga om det var under minuter eller timmar. När han dessutom började känna trevande händer mot halsen blev rädslan outhärdlig.
Än idag, om man nattetid ställer sig vid soluret nere i parken, lär man ibland kunna skymta någon som rör sig uppe i rum nummer sju!
Nordiska museet, som 1932 erhöll slottet i arv efter Claes Lagergren, har hållit huvudbyggnaden stängd under coronatiden, men när Nära kommer på besök är slottskrogen öppen som vanligt. Restaurangansvariga Carola Nyberg tar emot med ett hjärtligt leende. Nu ska hon visa runt i västra flygeln, där Slottskrogen är belägen.
Carola Nyberg är restuarangansvarig på Tyresö slott.
– Jodå, här händer det grejer! I morse öppnade jag tidigt och stod med ryggen mot vinkällaren. Jag kände mig iakttagen, vände mig snabbt om och tyckte jag såg något där, sedan reste sig varje hårstrå på kroppen och det satt kvar i fem minuter. Så skumt. Ingenting var där innan jag gick in!
Hon ryser till och vi tar trappen upp till andra våningen, en smal korridor leder till flera små salonger där slottskrogen brukar duka upp för mindre sällskap. Det är lätt att låta fantasin fara i väg och föreställa sig hur gamla tiders lärda och kultiverade umgicks här i stillsam ro, hur tankar fick sväva och vänskapsband knytas i dessa gemytliga rum.
Men här i korridoren har personalen ofta hört både steg och knäppningar i väggarna och man är inte så förtjust i att gå hit ensam. Carola berättar om hur en kollega för två veckor sedan kom bärande på en tung bricka fullastad med porslin.
– Hon var på väg till gröna salongen för att tillfälligt ställa av disken, skulle just sätta ner brickan på ett bord i korridoren för att kunna öppna dörren. Då gled dörren upp av sig själv! Hon blev så rädd att hon bara sa ”tack, tack!”, tvingade sig att hålla känslorna i schack, gick snabbt in i rummet och ställde ner brickan. Men fick bråttom därifrån!
Spegel föll med ett brak
Förra helgen var det dags igen. Dagen hade varit väl händelserik och ambulans tillkallats två gånger, berättar Carola. Först för en anställds räkning, sedan för en gäst. Gästen, en äldre man, hade tagit farväl av sin älskade hustru på begravningen som hölls i kyrkan nedanför slottet, och sedan klappat ihop. När han undersökts av ambulanspersonalen och konstaterats utom fara, körde de honom till slottet där minnesstunden skulle hållas. Mannen fick sig lite till livs i köket på bottenplan och piggnade till så pass att han klarade av att fortsätta en trappa upp till gula salongen där kaffe skulle serveras. Alla nära och kära var redan på plats. Så även Carola. Hon berättar:
– Just som han skulle sätta sig utbrast han: ”Nu börjar jag må bra och nu får det vara slut med händelser den här dagen!” Då hördes PANG, som ett pistolskott från rummet intill. Alla blev knäpptysta!
Det var den stora guldspegeln i gröna salongen vägg i vägg, som ramlat ner i golvet så att spegeln lossnat från sin guldram! Var det den kraftfulla Maria Sofia som ville göra sig hörd? Eller var det hennes barnbarn Maria Gustava? Hon som säkerligen också använt dessa rum flitigt när hon skrev poesi.
Vilka var då dessa Marior? Den första hette Maria Sofia De la Gardie och blev 1648, vid 21 års ålder, änka efter Gustaf Gabrielsson Oxenstierna. Hon tog beslutet att inte gifta om sig och slapp därmed att hamna under ett nytt manligt förmyndarskap. I stället blev hon Sveriges första kvinnliga storföretagare! Hon var både uppfinningsrik och före sin tid, byggde skepp, anlade pappersbruk, tillverkade linolja och införde nya metoder i odling och boskapsskötsel.
Vid sin död 1694 testamenterade hon slottet till dotterdottern Maria Gustava Gyllenstierna (1672–1737) som även hon räknades till sin tids mest framstående kvinnor: ”en Fru af stort snille och stor börd, som i wår tid hedrat sitt fädernesland och sitt Kön”, skrev en samtida. Också Maria Gustava blev änka tidigt, bosatte sig då på Tyresö slott och under de 40 år som följde skulle hon ägna sig åt litteratur, både som översättare och poet.
Även Bitte Norlén, drift- och eventchef för Tyresö Slottskrog, har varit med om oförklarliga händelser på slottet. Bland annat i Lagergrenska salen som ligger på samma våning som salongerna. Förr var detta ett bibliotek och de översta hyllorna nådde man via en balkong högt uppe vid taket. Här har man idag hängt för en gardinkappa och bakom den står ett antal tavlor lutade mot väggen för förvaring.
Bitte Norlén, drift- och eventchef för Tyresö Slottskrog.
Det var när Bitte en dag dukade för bröllop i salen som hon plötsligt hörde en smäll.
– Det var inget korsdrag så jag fattar inte hur det gått till, men flera tavlor hade vält där uppe på balkongen! Alltså ingen vind, dessutom är de skyddade av gardinerna!
En annan gång var en kollega på väg upp för trappan för att duka.
– När hon närmade sig hörde hon musik, trots att det inte finns någon musikanläggning eller instrument där. När hon nådde dörröppningen såg hon att rummet var fullt av dansande par i ålderdomliga kläder! Hon bara backade och gick ner i köket igen. Hon bara lät dem vara!
Steg på våningen ovanför
– Ibland är jag ensam kvar i restaurangen och ansvarig för att låsa. Flera gånger när jag fixat i baren på glasverandan har jag hört steg på våningen ovanför. Eftersom jag är sist måste jag gå upp och kolla så att ingen gäst blivit kvar och riskerar att bli inlåst. Men när jag går upp är det ingen där. Tar jag i handtaget tystnar det …
Bitte har ett ganska odramatiskt förhållande till andar. Hon har själv haft aktiviteter i sitt hem och anlitat ett medium på distans för att göra en rensning.
– Jag tror inte på reinkarnation, men tror absolut att vissa blir kvar för att vaka över oss som finns i livet. Det känns som en trygghet. När det gäller andra andar, och om det blir för stökigt, är det bra att göra en rensning, annars tycker jag man kan låta dem vara.
– I den delen av slottet där vi håller till är det bra energier, men jag minns när vi hade mycket fester i musiksalen på 2000-talet, där finns en dörr som leder in i huvudbyggnaden och då kände man verkligen att där vill jag inte gå in!
Bitte skyndar till ett bröllopsmöte och hinner inte vara med på fotograferingen, men Carola ställer upp och medan vi småpratar berättar hon om sin kära farmor som gick bort i våras, hela 102 år gammal. Carola tog hand om henne i 25 år och älskade henne över allt annat.
– Jag tror på ett sätt att när man dör så finns anden kvar och kan ge stöd när livet är svårt och hårt. Jag hoppas att min farmor vakar över mig och mina barn.
Det sägs att om man står vid soluret längre ner i slottsparken efter att mörkret fallit, kan man skymta en figur i rum nummer sju!
Tyresö slott
• 1364: En första skriftlig källa nämner Tyresö, men platsen har förmodligen varit strategiskt viktig redan på vikingatiden.
• 1624: Tyresös storhetstid inleds när riksråd Gabriel Oxenstierna ärver godset och uppför en ny slottsanläggning, det nuvarande slottet, samt Tyresö kyrka strax nedanför.
• 1648: Maria Sofia De la Gardie ärver slottet.
• 1694: Maria Sofia dör och testamenterar slottet till barnbarnet Maria Gustava Gyllenstierna.
• 1770: Trädgårdsarkitekt Fredrik Magnus Piper anlägger här Sveriges första engelska park.
• 1892: Markis Claes Lagergren köper slottet med hjälp av hustrun Carolines förmögenhet.
• 1932: Nordiska museet tillträder slottet, enligt Claes Lagergrens testamente.
Läs även:
Det spökar på hotell Kramer: Döda ägarinnan guidar vår vandring
8 spökhotell i Sverige - Där andarna aldrig checkar ut
Efter seansen med Benny: Nu vet jag att mor har det bra
Se vad nära mer har skrivit om spöken och andar
