Greg och Derek, av rasen engelsk setter, hittades lämnade i spöregn.
FOTO: PRIVAT
Regnet forsade ned och åskan mullrade så fönstren skakade. Våra 19 hundar knuffades i trappan för att få komma upp och gömma sig under sängen. Jag fick ett textmeddelande från min fina medhjälpare Martina, hon och hennes sambo hade upptäckt två svårt medtagna engelska settrar liggandes mitt ute i gatan.
Hundarna var våta och kalla, inslingrade i varandra. Martina undrade vad de skulle göra. Jag tittade på klockan som visade 15 minuter innan veterinärkliniken skulle stängas. Jag ringde snabbt och fick tag i min favoritveterinär Dr Gigi. Jag frågade om jag fick komma in med två medtagna settrar nästa morgon, till min glädje skulle det gå bra fastän de var fullbokade.
Jag ringde Martina. Hon och hennes sambo sprang snabbt ut i regnet på de översvämmade gatorna. De har inte samma kloaksystem som vi, jag tror inte ens de har några brunnar, det är ständigt ett problem. Martina fiskade upp hundarna och bar in dem i huset. ”Pojkarna” gjorde inget motstånd utan lade sig tacksamt i hundsängen som var färdigbäddad inne i värmen.
Nästa morgon sken solen. Jag mötte upp hundarna på kliniken. De kallades för Derek och Greg och satt som små tända ljus i väntrummet och blev förtjust klappade på sina vackra huvuden av besökarna. Min treårige son Max gick upp och pussade Greg på huvudet. Greg, som var ungefär fem år gammal, hade svår artrit och lymfkörtlarna var svullna vilket indikerade på en svår sjukdom som kan vara dödlig. Derek, på åtta-nio månader, hade en fästingsjukdom. Båda hundarna var som skelett under den toviga hängande pälsen. De hade inga microchip.
Engelsk setter har varit väldigt populär här i Campania, varje bonde eller jägare som ville visa status köpte denna ras. Men många hundar av rasen överges också, upp till hundratals varje år, eller hålls instängda i små trånga burar som kan vara två gånger två meter. De hundarna får aldrig komma ut. Det är hjärtskärande att höra dem yla tidigt på mornarna för de som bor runtomkring.
Derek och Greg är nu under medicinering och får vila ut på rehab/hospice Casa dell’Amore en månad. Vi hoppas att kunna finna ett hem till dem där de kan bo tillsammans. Ni får hålla tummarna, det skulle i så fall verkligen vara Amore!
Mia Mattsson-Mercer